fina ni ♥

Tack söta ni för era rara och kloka kommentarer till det tidigare inlägget, ni är nå fina ena ♥


Gabbe nämnde i sin kommentar att dom garanterat mår väldigt dåligt och för att rättfärdiga sig själva skyller dom på mig.
Det tror jag stämmer till 100%, absolut. Men även fast jag vet det så blir jag så fruktansvärt upprörd och besviken varje gång det blir nåt nytt. Och det här med gränser funkar inte, har provat en miljon gånger ungefär. Men det håller bara ett tag sen är alla "regler" glömda igen.

Julia skrev att dom redan gjort alla misstag mot mig och genom det visat mig hur man gör fatala misstag, så jag slipper göra dom, typ så skrev hon:) Och det känns ju på nåt väldigt konstigt sätt himla bra! Men hon har ju rätt i det, för jag kommer tex aldrig dricka mig stupfull i närheten av mina barn. Om jag ens kommer att vara onykter i deras närhet.

Sara skrev att det inte är mitt fel och att jag inte ska klandra mig själv för deras misstag. Men det gör jag inte heller, jag vet ju att det inte är mitt fel. Men det som gör mig illa i hjärtat är att han vill få mig att känna mig skyldig, när det egentligen är han som är det och inte jag. Att dom, eller oftast han liksom väljer att skuldlägga sin egen dotter för dom misstag som han bär på.





Jag kan iaf inte sova, okej jag har inte provat så himla länge heller, men jag känner att det nog säkert inte skulle gå så bra nu, det snurrar tusen tankar, om i princip allt möjligt. Fortfarande upprörd över det tidigare ikväll. Sen kan jag inte slappna av för jag är galet nervös över den här jäkla förlossningen som jag aldrig verkar få göra bort. Jag längtar efter bebis som en tok så jag tror jag blir lite vansinnig nästan!:)
Och jag har en underbar prins som just nu ligger här brevid mig och sover, han är nog det snällaste som finns, helt ärligt så tror jag inte att det finns nån människa på jorden som är lika snäll som han.
Jag kan inte komma på en enda gång när han har varit det minsta lilla elak eller orättvis. Jag tror inte att såna saker existerar i hans värld.
Är det verkligen sant att han finns på riktigt och är bara min?:) Älskot mitt! ♥ Tack för att du finns, och finns.

Kommentarer
Postat av: U

Det är så underbart värmande att läsa om hur mkt du älskar din fina kille. Minns en av de första gångerna jag såg er tillsammans. Det var på Skell-festivalen en kväll. Sån otrolig kärlek som lyste omkring er och längtan han fick efter dig när du var utom synhåll. ;) Så kärleksfullt. Eller när ni var nyförlovade och han visade upp sin stolthet på Station. <3

2010-02-09 @ 11:37:39
Postat av: tessan

jag är så himla glad att du har hittat nån som Nisse,å att ni ska ha barn å allt! du kommer bli en Toppen Mamma!=D

2010-02-09 @ 12:26:33
URL: http://superviza.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0